No, I haven't abandoned my impluse toward labored introspection.

Min kväll kommer att bestå av läskeblask, honungsrostade jordnötter, Revolting Youth av C.D. Payne och tredje säsongen vampyrsex-serien.

Så nu vet ni det, utifall ni undrade. Vilket jag är säker på att ni gjorde.

And I'm not the kind that likes to tell you just what I want to do.

Väldigt svängig låt.

Nu tackar jag för mig för ikväll. Utbildningen tar musten ur en. Min hjärna orkar inte att vara uppe till över nio på kvällen. Sent som det är.

Ni förstår väl att jag inte kommer vara så mycker roligare än så här? (Inte för att jag påstår att jag är rolig i vanliga fall.) (Fast det vet vi alla att jag är.) (Men schh! Det anses inte särskilt ödmjukt att säga det rätt ut.)

God natt.

This is my rifle. There are many others like it, but this one is mine. My rifle is my best friend. It is my life.

Jag såg Full Metal Jacket igår och den var fruktansvärt bra, baske mig! Det har inte blivit så mycket filmtittande på senaste tiden, vilket är något jag mer än gärna fyller min vardag med, och när det väl har blivit, så har det varit en film jag redan sett. Så att få se en ny, som dessutom inte gjorde mig besviken, var inget fel sätt att spendera en lördagskväll på.

Och jag har inte tänkt sluta där. Efter jag har gjort middag, (På grund av halsont har jag bara lyckats äta en riktig måltid på tre dagar. Så nu är jag jä-hävligt hungrig.) ska jag lägga mig i sängen och se Twelve Angry Men.

Oh, the suffering!

Jag är sjuk och olycklig och jag behöver någon som kan ge mig kramar och tycka synd om mig och sjunga Soft Kitty för mig och stryka mig om håret tills det känns bra igen.

Och glass.

Jag behöver glass.

So take me down to the paradise city, where the grass is green and the boys are just like you.

Nu har bloggen blivit riktigt jäkla ignorerar i snart två veckor. Men det har varit ganska tröttsamt med utbildning, så när man kommer hem vill man bara sitta och lata sig tills det är dags för att sova. Plus att jag blev sjuk under onsdagsnatten och har sedan dess sovit i princip hela nätterna och dagarna, och då blir det ju inte mycket bloggande.

Utbildningen är faktiskt riktigt rolig, om än lite jobbig eftersom vi sitter och tar in en sådan ofantlig mängd information hela dagarna. Men det är härligt att göra något igen, istället för att bara sitta hemma, och själva gruppen är det absolut inge fel på.

Egentligen har jag inget speciellt att skriva om, jag ville bara bryta tystnaden och berätta att jag lever och mår. (Om man tänker bort att jag har en förjävla förkylning.)

Tvätta rent min hjärna tills jag är fri, tills allt sjunger din melodi.

Väldigt sjuk och olycklig. Men Emil Jensen har så fina sånger.

I wonder if I'm doing the best I could.

Johnny Flynn.

Då har jag klarat av min andra dag på utbildningen/jobbet. Även om jag ville gråta när klockan ringde klockan 6 i måndags, så har det inte varit fullt lika jobbigt som jag trodde det skulle vara. Det har faktiskt varit riktigt roligt att ha något vettigt att göra om dagarna.

Vi som är i min grupp är dock inte riktigt bekväma med varandra än, så det uppstår en hel del pinsamma tystnader. Men det har blivit mycket bättre från allra första dagen, så vi kommer nog vänja oss vid varandra om ett litet tag. Hoppas jag i alla fall.

En sak som är något negativt är att lokalen vi sitter i är så förbannat kallt att jag fryser som en hund. Men i kafeterian finns det tepåsar och en kaffemaskin med skållhett tevatten, vilket jag har knarkat.

En bra följd av att jag måste upp tidigt är att jag går och lägger mig tidigt. Så nu ska jag bara tvätta ansiktet och borsta tänderna, sedan är det dags för sängen. Klockan 10 på kvällen. Det var länge sedan jag gick och la mig så tidigt.